HEM |  INLEDNING |  REGISTER |  1984 |  1985 |  1986 |  1987 |  1988 |  1989 |  1990 |  1991 |  1992 |  1993
1994 |  1995 |  1996 |  1997 |  1998 Jan |  1998 Feb |  1998 Mars |  1998 April |  1998 Maj |  1998 Juni |  1998 Juli
1998 Aug |  1998 Sept |  1998 Okt |  1998 Nov |  1998 Dec |  1999 Jan |  1999 Feb |  1999 Mars |  1999 April |  1999 Maj
1999 Juni |  1999 Sept |  2000 |  2001 |  2002 |  2003 |  2005 |  2010 ÅTERBLICK |  DOKUMENT |  VÄNFÖRENINGEN

2002 INLEDNING 2005 Tillbakablick

SJUTTONDE ÅRGÅNGEN

2003

Historieförfalskningen fortsätter
Joakim Severinsson poserar som ensam initiativtagare till hela projektet

Bygget fortsätter

Samtliga master reses och bogsprötet kommer på plats. Ett komplett segelställ, blocken för riggen och allt tågvirke för den stående riggen färdigställdes. De vattentäta skotten monterades och inredningsarbetet påbörjades liksom installationen av tekniska system.

Dom i Länsrätten - Årsmöte skall hållas! Vänds till svart fars

Efter en synnerligen skarpt formulerad dom i Länsrätten kallar Länsöverdirektören Göran Bengtsson slutligen stiftarna till "årligt möte" på Terra Nova, dock med den fullständigt häpnadsväckande fräckheten att äter INTE ta med den obligatoriska punkten "val till stiftelsens styrelse" på dagordningen. Något han valt att "glömma" ända sedan det möte där han själv valdes in i styrlselsen av stiftarna.

31 maj 2003 - Historieförfalskningen fortsätter

En bilaga i GP i samband med sjösättningen innehåller nu den märkliga uppgiften att Joakim Sverinsson var den som ensam kom på idén att bygga en ostindiefarare som skulle segla till Kina. "Närmast berörda" informeras med ett brev.


Till Ledingen av Sveriges Näringsliv och Förvaltning
med anledning av felaktigheterna i Göteborgs Postens bilaga om Ostindiefararen Götheborg av den 31 maj 2003.

Inför sjösättningen av skeppet Götheborg III under Sveriges nationaldag vid närvaro av Hans Majt. Konungen och Drottning Silvia har tidningen Göteborgs-Posten nu tvingats gå vidare med den historieförfalskning som under en rad av år upprört de tusentals personer och företag som var de verkliga grundarna av Projekt Ostindiefararen Götheborg III.

Joakim Severinsson har nu fått det märkliga uppdraget att snurra på sin hatt ytterligare några varv och ta på sig den obehagliga rollen att offentligt posera som den som ensam startade hela projektet. Detta kan inte kännas helt trevligt ens för honom själv, hur betydelsefull hans roll som skeppets konstruktör än varit.

Det är nu en hel rad felaktigheter som måste korrigeras om Ostindiefararen Götheborg III någonsin skall kunna gå att använda i något positivt sammanhang för Sverige. Problemet med "symboler" är att de alltid står för något, vare sig man vill eller ej, och att lik i lasten aldrig försvinner av sig själva.

GP och projektets nuvarande ledning har bara gjort sig själva en otjänst genom sitt barnsliga agerande. Varför skulle någon vilja segla runt med en symbol för "lögn och maktmissbruk"? Vilken sponsor vill betala för att ingjuta en känsla av "missmod", hos sina anställda? På vilket sätt skulle Sverige främjas av en symbol för att "projekt inte lönar sig att starta"?

Som grundare, initiativtagare och en av projektets största tidiga finansiärer måste vi därför vända oss emot en rad av de mest uppenbara felaktigheterna i Göteborgs Postens bilaga om Ostindiefararen Götheborg av den 31 maj 2003.

Detta är den verkliga bakgrunden till varför man tvingats hitta på en helt ny bakgrund till projektet:

1. Projektet har i sin helhet stulits från grundarna. Något tydligare bevis än GP's bilaga i sin publicerade form behövs inte. All goodwill som har finansierat hela projektet var redan upparbetad. Alla affärsidéer och all grundforskning var redan gjord av initiativtagarna, som tvingades lämna projektet omedelbart efter att Bengt Tengroth låtit sin vän och mentor Kommunalfullmäktiges i Göteborgs förre Ordförande Göran Johansson fästa det första spantet i kölen. Då, den 8 december 1996 visste man att projektet var igång. Nu skulle alla som inte behövdes för att bygga skeppet ut "och i april öppnar vi varvet igen, med ny personal", vilket var Bengt Tengroths exakta och protokollförda ord en vecka senare i december 1997. Den ende från den ursprungliga ledningsgruppen som fick stanna kvar var båtbyggaren Joakim Severinsson som mot en fast anställning avsvor sig sina rättigheter till projekt och ritningar.

2. Båtbyggaren Joakim Severinsson var INTE den som ensam fick idén att bygga fartyget. Denna tanke var ett gemensamt allmängods som alla som var med om utgrävningen diskuterade. Initiativtagarna, var en liten grupp som under flera år utan betalning såg till att denna idé blev verklighet. Den enda - däremot - som fick betalt under denna period, var just Joakim Severinsson som vid intervju efter intervju hittills, berättat att han betraktade iden som totalt ogenomförbar när han fick iden presenterad för sig. Att han nu tvingas upp på podiet för att hyllas som den enda upphovsmannen är ironiskt och måste kännas underligt till och med för honom själv. Anledningen till detta är dock att den verkliga historien kring hur Tengroth, Göran Johansson och Länsöverdirektören Göran Bengtsson tillskansade sig projektet, är så smutsig att man nu måste ljuga ihop en ny historia där de verkliga upphovsmännen förtigs och projektets verkliga historia förfalskas.

3. Den konflikt mellan initiativtagaren Anders Wästfelt och förre nedläggaren av Svensk varvsindustri, Bengt Tengroth - som ledde till att jag och min hustru till sist lämnade staden Göteborg - var inte personlig utan rörde sig om två frågor.

  1. Varför skeppet Götheborg III skulle byggas alls, och
  2. om projektet skulle finansieras med sponsorpengar eller skattemedel.
Min ståndpunkt är och var då - sponsorpengar - medan Bengt Tengroth's och Göteborgs ledande politiker föredrog skattemedel.

När Tengroth och hans kumpaner vägrade skriva under de anvisade sponsoravtalen som låg färdiga i årsskiftet 1997/98 saknades därmed de pengar som behövdes för att ta hand om de hundratals sponsorer som redan fanns, och "ett visst vakuum uppstod då i projektet", som Joakim Severinsson korrekt formulerar sig i GP.

Frågan "Varför skeppet Götheborg III skulle byggas alls" har så vitt jag kan se, man inte räknat ut själva ännu, som Jörgen Gabrielsson, VD för SOIC AB lustigt nog erkänner i GP.

Problemet för de politiska makthavare som stal projektet, är att det nog mest handlade om prestige. Ingen - då eller nu - utom de ursprungliga initiativtagarna som satsade sitt liv och sin själ för att få igång projektet har egentligen någonsin vetat varför hon skall byggas. För oss som startade det hela är det fortfarande själklart. Fråga vem som helst av de gamla initiativtagarna och han kan berätta i detalj. Men, den som inte vet vad idealism eller företagsamhet är, kommer aldrig att förstå oss. Så, den stolta Götheborg III hamnar nog på Liseberg, vad det lider.

Under sjösättningsceremonin den 6 juni kommer undertecknad och ett antal av de ursprungliga initiativtagarna tillsammans med representanter för Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg III - vilken inte erhålligt någon inbjudan trots att den finansierade projektets start - att finnas tillgängliga för frågor från närvarande tidningar och TV bolag.

Till vidare kan ytterligare bakgrundsmaterial erhållas från projektets kronologiska journal på http://www.ostindiefararen.com/.

Med vänlig hälsning

Anders Wästfelt
Initiativtagare, stiftare, sponsor samt medlem i Vänföreningen Ostindiefararen Göteborg.

 

Du såg lyckligare ut på den här bilden från 1993, Jocke. Vi förstår varför. Du har gjort ett strålande jobb för att få fartyget konstruerat och byggt, men det finns dussintals klipp i arkiven där du säger att du inte alls trodde att det här skulle gå när du fick idén presenterad för dig. Och det här med "campingsemestern" ... var det du eller Thomas Kristensson på GP som fick den idén ?

6 juni 2003 - Sjösättning

Ostindiefararen sjösätts på Sveriges nationaldag den 6 juni 2003 i närvaro av H M K Carl XVI Gustaf, skeppets högste beskyddare, drottning Silvia och prins Carl Philip samt ett stort pressuppbåd och tusentals åskådare. Sjösättningen följdes av ca 95 000 människor som samlats runt om på kajer och utsiktsplatser vid Eriksberg. Nyheten bevakades av nyhetsprogram över hela världen. Över 200 ackrediterade journalister var där för att bevaka händelsen som direktsändes i TV4 och kinesiska CCTV med uppskattat 350 miljoner tittare. Utrustning och bygger fortsätter vid utrustningskaj, bl a skall hela riggen på plats.

5 september 2003 - Stormasten reses

Stormasten reses i närvaro av näringsminister Leif Pagrotsky och som en symbolisk handling för tur och välgång placerade han ett kopparmynt från 1738 under mastfoten.

10 November 2003 - Götheborgs plikankare hittas vid muddringar

Vid muddringsarbete utfört av Göteborgs Hamn ute vid Hunnebådan, i våra dagar kallat Göteborgsgrundet, upptäckte besättningen på muddringsplattformen ett stockankare i sin skopa. Platsen för fyndet var precis vid det ställe där Ostindiefararen Götheborg förliste år 1745. Efter preliminära undersökningar har man konstaterat att det med stor sannolikhet är ett av skeppets s.k. pliktankare som borde ha haft en längd på 3 meter och en totalvikt på ca 1000 kg. Längden på det ankare man nu funnit överensstämmer med detta mått och trots den korrosion som drabbat ankaret under de 250 åren som det legat på havsbotten väger det idag runt 500 kg.

10 November 2003 - Mesanmasten på plats!

På lördag reser man den sista av Ostindiefararens tre master, mesanmaster. Fockmasten, stormasten och bogsprötet är redan monterade. Nu är skeppets alla undermaster är nu på plats.

Under 2003 kom det 183 576 människor till varvet för att följa bygget av skeppet. Anders Wästfelts beräkningar när projektet startades överträfffas som väntat. Under en lång tid har Ostindiefararen Götheborg varit ett av Göteborgs mest populära besöksmål. Sedan starten har mer än 700 000 besökare lockats till Ostindiefararen. Detta innebär att Ostindiefararen avancerar till platsen som Göteborgs tredje största turistattraktion, efter Liseberg och Universeum.

 


Comment

A quick browse over the pages of this journal will tell all who are interested in this subject how the leading politicians and office holders of the City of Gothenburg went about to steal the project from its original founders. How they then said NO to commercial sponsors and went ahead to fund the project with taxpayers’ money instead, since that is what is readily accessible to them and is how they work their will by force of the taxpayers money. The history of the last years shows how they now are trying to conseal their internal transactions from public scrutiny. The original budget for teh ship was 50 million SEK. It will not be surprising if the total cost will end up much higer since there are now so many big names and so many big mouths, and so many big pockets, attached to the so called management of this project.

If they are successful in this - and so far they have been - they would have created a sealed environment, free from the public eye. An absolute territory of their own in which they can fund themselves or anyone else to any amount of money they so please, without having to explain to anyone else for the motivation. We can see this might feel like a brilliant retirement plan ... but can this sealed off environment be a legal possibility?

Well, possible to run but not legal to create, but, they don't seems to be bothered with that kind of petty details.

The legal construction of the owenership of the company SOIC AB is to be entirely owned by The Swedish East Indiaman Gotheborg III Foundation. The company only reports to and take orders from its owner - the Foundation. That is the first level. The second level is The Board of Directors of the Foundation, which was to report to and be elected annually by the original Founders and here is where the leading politicians and office holders of the City of Gothenburg have "put the scissors" in the legal "chain of command" we created, by just not calling for any more elections, after they got elected themselves.

They have also arranged that mostly the same people sit on the board of directors for both the SOIC AB and the Foundation, so now the two organizations have created a water-tight environment where they only report to themselves, and can do what they please.

When we have knocked on their doors and mentioned they have forgotten to send out invitations to the annual election, we have heard nothing but our own voice echo back through the uncomfortable silence in the corridors of power in the City of Gothenburgh.

There is no comforting circumstances anywhere in this. Through their political and economic influence they "own" the newspapers, the courts and the authorities put there to check on public misbehaviour. No individual are strong enough to put their career at stake by voicing out the obvios - the leading politicians of Gothenburg are dishonest and a shame for their city and their country. Their own lack of honour might need the goodwill of the project, but they tarnish the project by their presence and their names.

Their seizsure of somebody else’s ideas and initial sacrifices is blatant and repulsive to the core. What’s even more audacious and disturbing is how swift they handed over the bill of this massive project to the taxpayers, instead of to the commercial sponsors that initially were more then willing to pay for it.

This whole saga has been nauseating to experience - like standing in front of a snake devouring a rat. No feeling of shame can be seen, and no sense of morality. They don't even have the good sence of saying "thank you". They just try to hide the fact that they have stolen the entire project. How dumb can they get? The ship is forty meters long, duh, you CAN'T hide it and EVERYBODY knows it was Anders Wästfelt who started it and that he got ripped off of it.

This disparagement is not new. It has been put forth from the first day we saw the insidious intentions of the "Gothfathers" to steer away from the original intentions and purpose of the project. Our voicing out for help and justice was then called, a "conflict" yet this word has little meaning today. By no means it encompasses the magnitude of the paradoxical quandary in which they have landed themselves; a gridlock dilemma that they have willingly put themselves into from the time they pinched off the project. Now they will have to deal with it.

They will find it hard to conceal the filthy patina of dishonesty their own actions have given them.

They will find that future sponsors of the project will question the credibility of the people behind it. Can they trust their money, time and efforts to people who have so transparently and unabashedly betrayed and made use of others before and … will they not do it again ... to you this time?

They will find that instead of the project running on commercial funds in all straight forward competitiveness of market forces, the project will remain in need of public funding and in need of help from forced and unwilling "sponsors" who will find themselves giving of their own goodwill to the project instead of having goodwill in return.

They will find it difficult to use the ship for creating earnest business contacts too, for their potential business partners will know the truth and therefore know that the project is led by people who lack dignity, integrity as well as the ability to see any value or purpose in honesty.

They will find that the public will realize not only do they lack integrity, … they also lack imagination and brilliance enough of their own to come up with their own project and set sail to it. Rather, they have sapped off the work of others and pathetically in vain labeled it their own.

They will find that they have become known as the ones who will grab as much as they can, while they can, disregarding the honor this project could have brought to all involved. In that they have marred not only themselves, but the innocent in their circle who will be stained by association.

It will finally be tragic to see this ship sail under the flag of the City of Gothenburg, for it will bear the shadow of a scull and crossbones under the lion… and aptly so, since pirates have descended upon this project and are now in charge.

The only salvaging point of this project will be when this vulturous saga of the "Gothfathers" will be revealed to all through the power embedded in the grandness of the original idea.

The school children that grow up today will one day realize that the reason they had tap water for lunch and was forced to use second or third hand textbooks in school, was that their trusted politicians and leaders squandered public funds to glorify themselves instead of letting a healthy project develop itself in the hands of those who created it.

Denna sidas absoluta URL är:
http://www.ostindiefararen.com/tidningen/aw2002.shtml.
Länka gärna dirket till den!


Några viktiga dokument i fulltext

HEM |  TIDNINGEN |  Programförklaring 1993 |  Rune Ströms Roderdonation 1996 |  SOIC AB 1994 |  STIFTELSEN 1997
Nej till IT 1997 |  Berits brev 1997 |  Kinarådet avslöjas, Jan 1998 |  Stiftelsens stadgar |  Lena von Sydows Brev |  Bilsabotage 1999
Brev till Medlemmar 1999 |  Brev till Stiftare 1999 |  Brev till Sponsorer 1999 |  Anders' Brev till SMG 1997/98
Externt: Kinarådets egen rapport, Juni 2000


Internettidningen Ostindiefararen Götheborg är en registrerad tidskrift.
Ansvarig utgivare: Anders Wästfelt - Redaktör: Jan-Erik Nilsson
Information av redaktionellt intresse kan sändas under fullständigt anonymitetsskydd till redaktionen.
e-mail: anders@ostindiefararen.net
Denna sidas adress på Internet är: http://www.ostindiefararen.com/tidningen/
Länka gärna direkt till den!


Denna hemsida motsvarar innehållsmässigt den ursprungliga web-sidan som den skapades, huvudsakligen under åren 1998-2000. Sidan har uppdaterats grafiskt på grund av skillnader i html och kodningspraxis, nutida högre skärmupplösning och för bättre sökmotoroptimering (SEO) mm. En viss språklig polering har gjorts men inga faktauppgifter har lagts till, förändrats eller tagits bort. Email och länkadresser har uppdaterats till nuvarande (2010) och fungerande. Navigations-menyerna har ändrats för att förbättra överblick och åtkomst. Web design och innehåll © Anders Wästfelt och Jan-Erik Nilsson 1983-2010