HEM |  TIDNINGEN |  Programförklaring 1993 |  Rune Ströms Roderdonation 1996 |  SOIC AB 1994 |  STIFTELSEN 1997 |  Nej till IT 1997
Berits brev 1997 |  Kinarådet |  Stiftelsens stadgar |  Lena von Sydows Brev |  Bilsabotage 1999
Brev till Medlemmar 1999 |  Brev till Stiftare 1999 |  Brev till Sponsorer 1999 |  Anders' Brev till SMG 1997/98

DOKUMENT I URVAL

Den 26 oktober 1997

Berit Wästfelts brev till den nya styrelsen i Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg

Från 1993 till 1996 var Berit Wästfelt förutom initiativtagare, porslinsexpert och ett av projektets viktigaste ansikten utåt även personal- och utbildningsansvarig inom projekt Ostindiefararen Götheborg III.

Hennes ambition var att inom projektet skapa en förstklassig rehabiliterings- och arbetsplats för unga och gamla. Såväl frivilliga som anställda. Alla skulle få plats. Efter hand blev det oavlönade arbetet under den nya företagsledning omöjligare och omöjligare.

I december 1996 ger hon upp och från och med januari 1997 finns en ny personalchef på plats, med lön från Länsarbetsnämnden.

Berit arbetar dock vidare med den utåtriktade verksamheten och håller ut tillsammans med Anders Wästfelt och Jan-Erik Nilsson tills den sista augusti 1997, då alla tre nämns i Bengt Tengroths och Kjell A Mattssons skriftliga uppsägning av Anders Wästfelt.

Här kan Du läsa hennes brev till den nya styrelsen för Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III samt därefter, som Bilaga 2, det protokoll där KINARÅDET för första gången nämns.

Orkar Du igenom allt detta kommer Du i brev två även finna hur konsulten Åke Magnusson i september 1996 får i uppdrag att utreda hur man skall "få till stånd ett nödvändigt ekonomiskt flöde för Ostindiefararen Götheborg III". Först nu, efter över två år, har vi av Åke Magnusson själv fått reda på att han aldrig fick slutföra den utredningen. Han fick order att "lägga den på is".

Detta är ostindiefararprojekts vändpunkt, fast det visste vi inte då. Exakt då beslutade nämligen någon att initiativtagarna skulle svältas ut.

Ingen av oss som då dagligen arbetade med att förverkliga denna jättelika idé, fick reda på att utredningen hade lagts ned. Ingen bad oss sluta arbeta. Ingen talade om för oss att vi aldrig någonsin skulle få betalt. Ingen talade om för oss att "någon" hade egna kompisar som skulle få ta över vårt projekt så fort vi gett upp och gått därifrån.



Till landshövding Göran Bengtsson
och övriga styrelseledamöter i
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III

Angående Bengt Tengroths krav
att undertecknad under vecka 44 ska flytta ut från Terra Nova.

Sävedalen den 26 oktober 1997


Med anledning av de problem som finns i projekt Ostindiefararen Götheborg III vill jag för den nya styrelsen ge en sammanfattning av mitt eget engagemang i projektet, och i någon mån försöka förklara de mått och steg jag tagit till följd härav.

Jag är utbildad sjuksköterska, personaladministratör, vårdlärare och har 28 års arbetslivserfarenhet bakom mig, varav drygt 20 år i arbetsledande ställning.

I den marinarkeologiska utgrävningen 1984-1994 av Ostindiefararen Götheborg tog jag aktiv del i planering av arbetet och deltog som dykare, administratör och ansvarig för den stora mängd porslinsfynd som bärgades. Delar av mitt forskningsarbete om porslinet har publicerats i boken "Ostindiefararen Götheborgs porslinslast". Medförfattare är prof. Jörgen Weibull och prof. Bo Gyllensvärd. Ett flertal artiklar har även publicerats i vetenskapliga tidskrifter och i böcker om handeln med Kina.

Vid de utställningar om Ostindiefararen Götheborg och Svenska Ostindiska Companiet som hölls i Hongkong, Singapore och Shanghai under åren 1991-93 tilldrog sig porslinet stort intresse. I samband med utställningarna hölls ett stort antal föreläsningar i ämnet för sponsrande företag, föreningar, skolor och allmänhet. Arbetet med porslinsfynden har även skapat många värdefulla kontakter med andra forskare runt om i världen.

År 1987 då den marinarkeologiska utgrävningen pågått i två år startades på mitt förslag Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg, med Erik Wettergren som ordförande. Jag har varit ledamot i styrelsen sedan starten och sedan dess skött det administrativa arbetet. Fr o m. januari 1996 uppbär jag för detta arbete en lön från föreningen på 10 000 kr/mån.

När projekt Ostindiefararen Götheborg utvecklades till projekt Ostindiefararen Götheborg III, dvs att bygga en fullskalemodell av en ostindiefarare, deltog jag i ledningsgruppen för projektet som ansvarig för personal och utbildning. (Se arbetsbeskrivning - Bilaga 1.)

Från november 1993 t.o.m. 1996 arbetade jag med att skaffa lämplig personal till att bygga upp varv, båtbygge och utåtriktad verksamhet. Min ambition var att "alla skulle få plats", unga och gamla, frivilliga, arbetslösa, personer med arbetshandikapp o.s.v. Då jag i mina tidigare anställningar arbetat mycket med rehabilitering, kände jag att ett projekt av vårt avsedda slag kunde bli en fantastisk rehabiliteringsinstans för personer med olika handikapp.

En blandning av åldrar och erfarenheter skulle kunna maximera nyttan för båda parter. För ungdomar kunde en arbetsplats av denna typ erbjuda stor variation och skapa nyfikenhet och intresse för såväl den spännande historia detta projekt bygger på, som den utveckling som krävs för att nå det slutliga målet: att segla till Kina med ett för oceanfart klassat skepp.

I smedjan arrangerade jag tillsammans med Berth Johansson en ettårig smidesutbildning med honom som ansvarig utbildningsledare. Fyra elever i åldern 19 till 43 år deltog i utbildningen vars kostnader betalades av länsarbetsnämnderna i resp. län. Samtliga inkomster från utbildningen tillföll Berth Johanssons bolag Smedja Volund och betraktades som lön för hans utbildningsinsatser.

Under år 1993 till 1996 fick jag och tre andra i ledningsgruppen vardera allt som allt, ut en och en halv månadslön å 20.000 kr, från SOIC AB. Förutom Berth Johansson, som genom sin utbildrning skaffat egna inkomster, var Joakim Severinson den ende i ledningsgruppen som erhöll lön under hela 1996, en lön som VD Erkki Persson ordnat från Pelmatic AB och Hotell 11. För övrigt investerades allt i varv och skepp. För att överleva tills löner kunde utbetalas, använde jag själv mitt avgångsvederlag från Sahlgrenska sjukhuset, en anställning som jag sade upp för att på heltid ägna mig åt ostindiefararprojektet.

Då det började bli ekonomiskt ohållbart för de flesta av oss att arbeta utan lön vände jag mig till Landshövding Göran Bengtsson med en förfrågan om hjälp från Länsarbetsnämnden till personerna i ledningsgruppen. Trots allt sysselsatte vi mellan 20 till 30 arbetslösa, med helt oavlönade arbetsledare.

I ett möte hösten 1996 med Göran Bengtsson redogjorde dåvarande vice VD i SOIC AB Bo Alfredsson, Anders Wästfelt och Berit Wästfelt gemensamt för situationen i projektet. Göran Bengtsson lovade att återkomma.

Göran Bengtsson kallar Anders och Berit Wästfelt till ett möte med representanter för ALMI, Näringslivssekretariatet, Västsvenska Handelskammaren, Länsstyrelsen och Länsarbetsnämnden. (Se bilagda mötesanteckningar. Bilaga 2.)

Vid mötet beslutas att anlita konsulten Åke Magnusson att för 40. 000 kr utreda hur dessa parter skulle kunna bidra till projektet Ostindiefararen Götheborg III. Mig veterligt har ingen rapport avlämnats. Däremot har det nybildade Kinarådet, med Åke Magnusson i spetsen, tagit del av våra planer och aktivt arbetat för att själv marknadsföra projekt Ostindiefararen Götheborg III genom sin egen organisation - Kinarådet.

Den 16 december 1996 håller dåvarande styrelseordförande i SOIC AB, Bengt Tengroth, ett ledningsgruppsmöte, där han låter meddela att han inte avser att prioritera tjänsten för personal. (För protokoll se Bilaga 3.) Den tjänsten, menar Bengt Tengroth, kan tillsättas av överbliven administrativ personal t.ex. från Länsarbetsnämnden. Ett beslut som idag verkar vara välplanerat och i samförstånd med Göran Bengtsson.

Jag tar konsekvensen av detta beslut och avsäger mig arbetet med personalfrågor då jag inte ser någon möjlighet att fortsättningsvis ta ansvar för detta utan lön. (Bilaga 4.)

Redan i Januari 1997 anställs Kjell Andersson som ansvarig för personal på Terra Nova, med lön från Länsarbetsnämnden!

På uppdrag av Anders Wästfelt, som av stiftelsens dåvarande styrelseordförande Kjell A Mattson ombetts fortsätta med den utåtriktade verksamheten fortsätter jag mitt arbete på Terra Nova med personalfrågor för den utåtriktade verksamheten, sponsorkontakter, administration och med Varvsboden. Under våren 1997 då jag i Vänföreningens regi genomförde en resa till Kina påbörjades en förtalskampanj ledd av Bengt Tengroth och Sten Carlsson, ekonomiansvarig i SOIC AB. (Se brev till resp. styrelser i SOIC AB, Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III och Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg. Bilaga 5.) Inga kommentarer har lämnats!

Under min tid som personal- och utbildningsansvarig såg jag som min uppgift att på något sätt försöka tillmötesgå önskemålen från frivilliga som ville delta i projektet. Ett sätt var att i de olika grupperna anordna studiecirklar och föreläsningar, dels i en del av de hantverk som kommer att krävas, dels i forskning kring 1700-talets historia, navigationsmetoder, tillverkningsmetoder, beklädnadshistoria, seder ombord mm. Vid förfrågan om nya studiecirklar och föreläsningsserier har nuvarande personalchef Kjell Andersson hänvisat till mig då han inte anser sig ansvarig för utbildning.

Under hösten 1997 arrangeras två studiecirklar, nu i Vänföreningens regi, då jag sedan 1 september 1997 ej är önskvärd på varvet Terra Nova.

Det känns bittert att uteslutas ur ett projekt som jag till stor del varit med om att skapa. Att andra ska skörda frukterna av åratals idogt och engagerat arbete känns näst intill oanständigt. En åsikt som jag delar med många, framför allt medlemmar i Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg. ( Bilaga 6)

Min fråga till stiftelsens styrelse är därför:

Är det styrelsens mening att jag härmed ska avsluta mitt engagemang i projektet och utkräva kompensation för nedlagt arbete? Om så är fallet vore det önskvärt med ett snart besked då jag av SOIC AB:s verkställande direktör Bengt Tengroth blivit ombedd att under vecka 44 "städa ur mitt rum på Terra Nova".

En särskild fråga till stiftelsens ordförande Landshövding Göran Bengtsson: Vad menar du med att "det inte ska finnas vinnare eller förlorare?"

Jag kan mycket tydligt se vinnare och förlorare!

Med vänlig hälsning
Berit Wästfelt



Bilaga 2

Mötesatteckningar
från arbetsmöte om finansiering av projekt Götheborg III
hos Almi Väst den 5 september 1996.

Närvarande:
Göran Bengtsson, Landshövding
Åke Johansson , VD ALMI Företagscenter
Sture Perfjell, Västsvenska Handelskammaren
Rickard Sigfridsson, Länsråd
Lennart Olausson, Näringslivssekretariatet
Christer Martinsson, Länsarbetsnämnden
Anders Wästfelt, Ostindiefararen Götheborg III
Berit Wästfelt, Ostindiefararen Götheborg III
Bo Alfredsson förhindrad att delta

På uppdrag av Landshövding Göran Bengtsson kallades med kort varsel Bo Alfredsson, Anders Wästfelt och Berit Wästfelt från projekt Ostindiefararen Götheborg III till mötet. Detta med anledning av ett möte som hållits om personalsituationen i projekt Ostindiefararen Götheborg III den 31 juli 1996 hos Landshövdingen.

Målsättningen med dagens möte var att informera om personal- och finansieringsläget i projekt ostindiefararen Götheborg III, för att hitta nya/fler samarbets- och finansieringsformer för projektet.

Göran Bengtsson inledde med att rapportera om den positiva inställning som han mött i olika sammanhang, då han förhört sig om synen på projekt Ostindiefararen Götheborg III och att man vid ett möte med Göteborg & Co spontant tagit upp frågan om hur man kan stödja projektet.

Lennart Olausson från Näringslivssekretariatet informerade om det Kinaråd som skapats för att samordna svenska marknadsaktiviteter i Kina. I Kinarådet ingår bl.a. representant för "Tåg till Kina". Ett marknadsföringsprojekt under utveckling. Lennart Olausson menade att "Tåg till Kina" kunde vara ett komplement till Ostindiefararen Götheborg III och att man därigenom skulle få avsevärda synergieffekter i marknadsföringen av svenska företag i Kina.

För att göra ett konkret förslag att presentera för näringslivet uppdrogs åt Åke Magnusson, som arbetar med Kinafrågor åt Göteborgs näringsliv, att undersöka möjligheterna för en samordning av pågående projekt med inriktning på Kinamarknaden. De närvarande enades om att godta förslaget och att kostnaden för detta uppdrag fördelas mellan Länsstyrelsen, Näringslivssekretariatet, Västsvenska Handelskammaren och ALMI Väst. Samordnare Sture Perfjell.

Målsättningen med detta agerande är att åstadkomma en djupare förankring hos näringslivet för projekten och även få till stånd ett nödvändigt ekonomiskt flöde för Ostindiefararen Götheborg III.

För projekt Ostindiefararen Götheborg III beräknas en kostnad av c:a 3 milj. kronor per år för att upprätta och bibehålla en fast organisation av personal i ledande funktioner i projektet.

Anteckningar förda av Berit Wästfelt

Adressen till denna sida är http://w1.317.telia.com/~u31703617/berit.htm
Länkar gärna direkt till denna intressanta sida.
Sänd synpunkter till Webmaster: Jan-Erik Nilsson, bemöt eller kommentera, garanterat ocensurerat, här och nu i vår gästbok.