HEM |  TIDNINGEN |  Programförklaring 1993 |  Rune Ströms Roderdonation 1996 |  SOIC AB 1994 |  STIFTELSEN 1997 |  Nej till IT 1997
Berits brev 1997 |  Kinarådet |  Stiftelsens stadgar |  Lena von Sydows Brev |  Bilsabotage 1999
Brev till Medlemmar 1999 |  Brev till Stiftare 1999 |  Brev till Sponsorer 1999 |  Anders' Brev till SMG 1997/98

DOKUMENT I URVAL

Bilaga till Tidningen Ostindiefararen Götheborg, 28 Januari 1998

Kinarådet avslöjas

Som professionell marknadsförare skrev undertecknad Jan-Erik Nilsson i september 1993 tillsammans med Anders Wästfelt de allra första breven till Sveriges näringsliv om stöd för Projekt Ostindiefararen Götheborg III. De gick som sig bör till Volvo, SKF, ASEA, Ericsson, Fläkt, SCA och en rad av de största svenska exportföretagen. Reaktionerna var mycket förståeligt artigt kallsinninga och sa kortfattat att man inte vågade stötta detta projekt, än. Vi måste bevisa mer, först.

Då vi själva var helt övertygade om nyttan och genomförbarheten lockade detta mig och en lång rad andra, in i en process där vi hela tänkte att projektet skulle lossna om vi bara presterade "bara lite till". Och så gjorde vi det. År efter år.

1993 gick och det följdes av 1994, 1995 och 1996. Projektet och varvet växte. Jag själv och flera med mig arbetade dagligen med detta projekt - utan lön - för att varje krona måste gå in i projektet, för att de där stora företagen som vi hoppades på, skulle börja tro på oss, på projektet och framför allt, börja hjälpa till. Det gick, men det gick långsamt och varje krona som kom in gick till material och löner till personal som absolut inte kunde klara sig annars.

Men mitt ibland oss fanns det några som hade gjort egna bedömningar, som tyckte att projektet höll utmärkt som det var. Dessa människor hade egna planer och i dessa, passade vi som startat och drivit igång projektet inte in.

Dessa bildade så småningom själva något som de kallade för KINARÅDET. Man stoppade utredningar som skulle gett oss en lön och tackade NEJ till sponsoravtal på mångmiljonbelopp vi ordnat fram, som skulle fått igång projektet precis som vi önskade.

KINARÅDET däremot, hänsvisade bakom vår rygg till vårt projekt - där jag fortfarande arbetade gratis varje dag - och ansökte om pengar till SIG SJÄLVA. Detta dokumenteras nedan i ett mycket utförligt PM. Mycket nöje. Tänk vad folk kan bete sig.




Till Stiftare och huvudmän
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III
samt berörda sponsorer

Göteborg 28 januari 1998

PM rörande Kinarådets "operativa utskotts" utnyttjande av Ostindiefararprojektet till skada för initiativtagare och sponsorer

Refererande till mitt brev till Stiftelsens styrelse av den 24 oktober 1997 m.fl., där vi hävdat att vi såsom stiftare, aktiva inom projekt ostindiefararen Götheborg III, tillika sponsorer, blivit vilseledda angående vissa av projektets ledamöters relationer till Kinarådet.

Nedanstående bild har klarnat efter hand men innehåller fortfarande vissa luckor, då de representanter för "Kinarådets operativa utskott" som begärt mycket information från oss, lämnat mycket ringa information tillbaka.

Föreliggande rapport har i en föregående version kommenterats av konsulten Åke Magnusson som via press och andra kontakter framstår som Kinarådets operativa utskotts organisatör. Ingenting som förändrar totalbilden framkom i detta svar medan mindre rättelser och detaljer som kompletterar bilden, har infogats i nedanstående rapport.

Såsom varande två av de ursprungliga initiativtagarna till projekt ostindiefararen Götheborg III vill vi undertecknade framhålla att det Projekt Ostindiefararen Götheborg III ursprungligen syftade till var en seriös svensk satsning på kulturella och kommersiella kontakter med Kina.

Vad vi vänder oss emot är det målmedvetna sätt varmed utomstående kommit att utnyttja Ostindiefararprojektet för egna syften samt hur våra befintliga och tidigare sponsorer och ursprungliga initiativtagare ignoreras av denna för oss dolda organisation.

 

Ledamöter verksamma i både Kinarådet och Ostindiefararprojektet

Följande förtroendevalda ledamöter i projekt ostindiefararen Götheborg III är idag även verksamma i Kinarådet:

Göran Bengtsson Ordf. Stift. Ostindiefararen Götheborg III
Lars Åke Skager styrelseledamot, SOIC AB
Bengt Tengroth VD, SOIC AB

 

Organisationsform

Enligt Lars-Åke Skager som ingår i Kinarådets operativa utskott, och uppgifter i media är Kinarådet en ideell förening och skall arbeta med:

    1. Ingående kinesiska delegationer.
    2. Utgående kinesiska delegationer samt
    3. Svenska Statens stora informationssatsning mot Kina 1999

 

Kansli

Kinarådets kansli ligger på Norra Hamngatan 14 4tr och delar administration med Näringslivssekretariatet. För att finansiera detta har man ansökt om 475 000 kronor från regeringen. Under december förväntade man sig att pengarna skulle anslås. Hur det gått med detta känner jag ej till. Projektledningen söker nu aktivt fler medlemmar. Insatsen är enligt obekräftade uppgifter 50-100 tkr "kanske mer" per företag. Om det 20-tal medlemmar som idag finnes har gått in på dessa villkor bör man redan idag ha tillskjutit 1-2 Mkr till Kinarådet.

 

En plan i fyra steg

Enligt Kinarådets operativa utskotts aktuella informationsmaterial skall arbetet ske i fyra faser. I utskottets "Experience & Expectations" projektrapport, mars 1997, beräknas budgeten för faserna 1 och 2 till 60 Mkr, plus deltagarnas egna kostnader. Av dessa pengar avses inget tillfalla byggandet av Ostindiefararen Götheborg III, som där anges som projektets fjärde steg.

Då verksamheten pågått i flera år, och bland annat innefattat omfattande informationsinhämtning om ostindiefararprojektets inriktning, strategi, planering, kontaktvägar, idéupplägg, mm såsom detta skapats och presenterats av Bo Alfredsson, Jan-Erik Nilsson och Anders Wästfelt, måste vi förutsätta att såväl verksamhet som planer varit kända inom delar av styrelsen för SOIC AB, av ordföranden för Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III samt av sponsorer vilka kontaktats av dessa.

 

Kontakterna med "Kinarådets operativa utskott"

Ostindiefararprojektets tillblivelse, framväxt och kontakter med "Kinarådets operativa utskott".

 

1993 till 1995

Makarna Wästfelt skapade 1993 en ledningsgrupp som skulle genomföra det praktiska arbetet med ostindiefararprojektet. Denna ledningsgrupp bildade i sin tur Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III och ett bolag – Svenska Ostindiska Compagniet AB. Vid bolagets andra styrelsemöte i april 1994 presenterades en personalbudget för projektets nyckelpersoner. Budgeten godkändes men då inga pengar fanns, lades budgeten till handlingarna. Initiativtagarnas privata ekonomi sattes därmed från 1994 på allt hårdare prov.

Under 1995

Bo Alfredsson tillträder som VD för SOIC AB. I samråd med Öhrlings, Cooper & Lybrand inledde han arbetet med ett emissionsprospekt och ett förslag till arbetskonvertibler som skulle erbjudas nyckelpersoner i stället för lön. Under sommaren ändrades bolagsstyrelsens sammansättning av Bengt Tengroth och Kjell A Mattsson och vid dess första möten föll Bo Alfredssons plan efter kritik från Sören Mannheimer.

Under 1996

Jan-Erik Nilsson och Bo Alfredsson utvecklar och inleder försäljning av gåvobrev på komponenter. Kontinuerliga förhandlingar pågår mellan VD Erkki Persson och Anders Wästfelt om en avtalsreglering av den utåtriktade verksamheten.

Den 31 juli 1996

Det börjar bli ekonomiskt ohållbart för de flesta av oss att arbeta utan lön. 20 till 30 ALU sysselsätts med oavlönade arbetsledare. Berit Wästfelt vänder sig därför till Landshövding Göran Bengtsson med en förfrågan om hjälp från Länsarbetsnämnden till personerna i ledningsgruppen.

Under hösten 1996 redogör Bo Alfredsson, Anders Wästfelt och Berit Wästfelt gemensamt för situationen i projektet vid ett möte med Göran Bengtsson, som lovar återkomma. Den 13 augusti presenterar konsulten Åke Magnusson projektet Tåg till Kina för ett nybildat "Kinaråd".

Den 5 september 1996

Anders och Berit Wästfelt kallas till ett möte med :

Göran Bengtsson, Landshövding
Åke Johansson , VD ALMI Företagscenter
Sture Perfjell, Västsvenska Handelskammaren
Rickard Sigfridsson, Länsråd
Lennart Olausson, Näringslivssekretariatet och
Christer Martinsson, Länsarbetsnämnden

Vid mötet anlitas konsulten Åke Magnusson att för 40 tusen kr utreda hur "ett erforderligt ekonomiskt flöde till ostindiefararprojektet skall kunna skapas". Kostnaden (för Åke Magnusson) fördelas mellan Länsstyrelsen, Västsvenska Handelskammaren, Näringslivssekretariatet och ALMI Väst. Som samordnare (för Åke Magnusson) engageras Sture Perfjell.

Vändpunkten vi inte visste om

I sitt brev av den 26/12 1997 bekräftar Åke Magnusson att han kommer ihåg denna utredning, men att han strax därefter fick besked om att denna utredning skulle läggas på is". Vem som kunde ge fyra näringslivsorganisationer och en Landshövding order om detta, framgick dock inte av Magnussons brev. Att utredningen lades ned, meddelades inte ostindiefararprojektet.

Den 5 november 1996

Med anledning av den ovan beslutande utredningen sammanträffade Jan-Erik Nilsson och Anders Wästfelt med Åke Magnusson för att i detalj redogöra för ostindiefararprojektets affärsidé, tidsplan, ekonomi, organisation, sponsorer mm.

Något senare ombads Anders Wästfelt av Karl-Erik Norrman, UD (i Kinarådet) att "som underlag inför statsminister Göran Perssons Kinabesök" översända all tillgänglig information om ostindiefararprojektet, inklusive vetenskapliga rapporter, hela projektpresentationen, alla förteckningar över såväl penning- som materialsponsorer samt alla böcker som producerats kring projektet.

Under senhösten meddelas Kinarådets medlemmar att projekt ostindiefararen Götheborg III var ett projekt som skulle "ligga under Kinarådets paraply."

Inför Statsminister Göran Perssons resa till Kina producerar Kinarådets operativa utskott en broschyr som presenterar "två aktuella Kinaprojekt inför 2000-talet". På vänster sida visas "Götheborg III" och på höger sida "Tåg till Kina".

Anders Wästfelt och VD Bo Alfredsson ifrågasätter denna sammanblandning av projekt. Bengt Tengroth stöder inledningsvis denna synpunkt men återkommer efter samtal med Göran Johansson, ledamot i Kinarådet, med en order att godkänna broschyren. Broschyren trycks och delas ut till svenska företagsledare i Kina under statsbesöket.

 

"Tåg till Kina" presenteras som en spektakulär men praktiskt fullt genomförbar satsning:

"Kinarådet i Västsverige har i dagarna bestämt sig för att söka förverkliga projektidén "TÅG TILL KINA". Återigen rör det sig om en spektakulär men praktiskt fullt genomförbar satsning på den kinesiska marknaden. Preliminära kontakter med en rad företag och institutioner visar att det finns ett ofta påtagligt intresse att delta.

Ord får inte förleda oss. Det rör sig inte om ett snävt tågprojekt, utan om en kontakt- och utställningsaktivitet förlagd till mellan fyra och sex huvudcentra i det Kina som är mindre uppvaktat än Shanghai och Beijing.

Men ett svenskt tåg kan ses som något av en stomme i projektet. "

"För svenskt vidkommande skall TÅG TILL KINA utformas som en massiv marknadsföring av det moderna Sverige, dess kunnande och framåtanda. Långsiktighet och pålitlighet som affärspartner. Vi planerar för att på plats förverkliga TÅG TILL KINA under andra delen av 1998."

Som avsändare till denna broschyr anges "Kinarådet" bestående av:

Göteborgs Kommun
Västsvenska Handelskammaren
Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus Län
Göteborgs Universitet
Chalmers
samt några privata företag.

 

Den 16 december 1996

Inom ostindiefararprojektet hålls nu vad som blir den ursprungliga Ledningsgruppens sista möte. SOIC ABs styrelseordförande Bengt Tengroth meddelar vid detta möte att Anders Wästfelts budget för den utåtriktade verksamheten "aldrig kommer att godkännas då dess intäkter inte är säkerställda". Berit Wästfelt, personalansvarig, meddelas att hennes arbete "inte kommer att prioriteras, när det gäller lön".

Vi blir minst sagt förvånade. Vid detta tillfälle har Berit Wästfelts arbete med ALU inbringat totalt c:a 7 Mkr. Komponentförsäljningen har inbringat 1,6 Mkr netto under hösten. Anders Wästfelts arbete med visningar och företagsaktiviteter samt de gåvor och donationer dessa genererat har givit ytterligare c:a 10 Mkr. Prognosen för 1997 pekade på en betydande ökning.

Berit Wästfelt tog konsekvenserna av Bengt Tengroths besked och informerade att hon då ej längre utan lön kunde påta sig ansvaret för personalfrågorna. Inom några dagar hade Bengt Tengroth i samarbete med Göran Bengtsson ordnat en ersättare, Kjell Andersson, som med full lön från Länsarbetsnämnden kunde ta över Berit Wästfelts oavlönade arbete.

 

Årsskiftet 1996/97

Vårt ansvar inför projektets sponsorer gjorde det omöjligt att lägga ned verksamheten trots Bengt Tengroths klara besked. Jul och Nyårshelgen användes till förhandlingar med stiftelsens dåvarande ordförande Kjell A Mattsson. Den 7 januari 1997 kunde en reducerad personalstyrka åter öppna Terra Novas utåtriktade verksamhet. Under 1997 fortsatte den utåtriktade verksamheten att generera kontakter och inkomster, men fortfarande utan rätt att teckna sponsoravtal eller möjlighet att återinvestera något av inkomsterna i verksamheten. En färdig sponsorbroschyr låg sedan ett halvår klar för tryck hos projektets trycksakssponsor.

 

Den 27 januari 1997

Åke Magnusson sänder ett fax till Anders Wästfelt där han nämner att, han, Skager och Perfjell "saknar upplysningar på nedanstående områden:"

    1. Uppgifter om de tillfällen Du (eller andra i projektet) i Kina ställt ut eller på annat sätt presenterat projektet (när, var, form, skattat antal besökare och liknande)?
    2. Finns det någon (preliminär) marknadsplan för projektet vad avser framtida aktiviteter i Kina? Om så, får man ta del av den?
    3. Hur många besökare har uppskattningsvis årligen besett den marinarkeologiska fasen, dels Terra Nova fasen?

 

Den 21 februari 1997

"The Working Party of the China Counsil in Göteborg" håller informationsmöte för svenska affärsmän på Radison SAS Hotel i Peking. Deltagarförteckningen upptar ett femtontal namn.

 

Den 15 mars 1997

En rapport färdigställs av Kinarådets operativa utskott rörande en svensk informations- och marknadssatsning i Kina där ostindiefararen Götheborg III ingår. Rapporten går på remiss till Svenska ambassaden i Peking, UD, Exportrådet, Svenska Generalkonsulatet i Shanghai, m.fl. och är undertecknad Åke Magnusson, Sture Perfjell, Lars-Åke Skager och Leon Lewandowski.

Denna rapport lämnades dock (såvitt vi vet) inte till någon inom Ostindiefararen Götheborg III. I rapporten görs en total helomvändning beträffande "Tåg till Kina":

"Vi har under utredningsarbetet haft tillfälle att åter en gång höra utomstående ge sina omdömen om projektet A TRAIN TO CHINA, alltså det universitetsanknutna marknadsföringsprojekt som Kinarådet tidigare intagit en avvisande hållning till. Dessa samtal har visat att projektet i fråga saknar realistiska förutsättningar i snart sagt alla avseenden."

Kinarådets informations- och marknadssatsning i Kina redovisas nu åter, men helt sammanfallande med Ostindiefararprojektets affärsidé. Ostindiefararprojektet anges i rapporten som den fjärde hörnstenen varpå Kinarådets operativa utskotts plan vilar.

 

Den 19 mars 1997

Sveriges Generalkonsul i Shanghai, Bengt Johansson, skriver till Åke Magnusson i sin kommentar till rapporten:

"Fas 4. Ostindiefararen Götheborg III.

Projektet är av den storleksordningen att det vida överstiger fas 1-3 och därför knappast kan underordnas detta. Dess värde som besöksobjekt för kineser ökar nu och medel bör avsättas så att arbetet ersätts. Vidare är det rimligt att staten går in med något slag av ekonomisk garanti så att företagssponsorer inte avstår från bidrag för att de inte tror att projektet kan genomföras."

April 1997

Bengt Tengroth och Kjell A Mattsson kritiserar Anders Wästfelt för hans kontakter med Sveriges Ambassadör i Peking, Sven G Linder, för att "dessa kontakter skulle störa Göteborgs Kommuns planerade satsningar på Götheborg III". Kritiken framstår då som oförklarlig.

Ur brev: "I maj 1997 rapporteras att Götheborg III har bolagsstämma de 21 maj och att först därefter kan diskussionerna mellan Kinarådet och Götheborg III påbörjas."

Maj 1997

Planerna att föreslå Bengt Tengroth som VD för Svenska Ostindiska Kompaniet utlöser protester inom Vänföreningens och Stiftelsens styrelser. Man begär information om valberedningens förslag men får ingen. Den 21 maj hålls bolagsstämman. Stiftelsen representeras ensamt av Göran Bengtsson. På Lars Åke Skagers förslag väljs på det efterföljande konstituerande mötet Bengt Tengroth till VD. All tre i Kinarådet.

Juni 1997

Vid ett informationsmöte på Länsstyrelsen i Göteborg lämnar ambassadör Sven G Linder ostindiefararprojektet med sin ursprungliga inriktning sitt fulla stöd, men varnar för alltför stor statlig eller kommunal inblandning.

Den 31 augusti 1997

Bengt Tengroth säger skriftligt upp Anders Wästfelt från sitt uppdrag att marknadsföra projekt ostindiefararen Götheborg III.

Den 28 och 29 oktober 1997

Kinarådet håller informationsmöten i Göteborg och Stockholm. Ca 300 inbjudningar skickades ut och ett 30-tal personer deltar på varje plats.

December 1997

Det tryckta konferensprogrammet för SwedEvent 98 i Eriksbergshallen, Göteborg, skickas ut. Föreläsning nr 10 hålls den 21 januari 1998 av SOIC ABs styrelseledamot tillika Kinarådets representant, Lars-Åke Skager:

"Lars-Åke Skager berättar om projekt Ostindiefararen Götheborg III och dess svårigheter samt möjligheter i ett internationellt perspektiv. Ditt företags målmedvetna långtidssatsning för internationell marknadsföring."

Januari 1998

Kinarådets Åke Magnusson arrangerar som koordinator Göteborgs Stads delegationsresa till Kina i januari 1998.

 

 

Vi vill mot bakgrund av ovanstående påstå

  1. att en för stiftarna okänd organisations "operativa utskott", utan att någon känd överenskommelse därom träffats, givit sken av att ha tillgång till Ostindiefararprojektets marknadsvärde.
  2. att denna organisations "operativa utskott" för att erhålla kontakter och ekonomiskt stöd därvid utnyttjat Ostindiefararprojektets goodwill.
  3. att man genom sitt agerande negativt påverkat Ostindiefararprojektets möjligheter att teckna sponsoravtal.
  4. att personer med dubbla lojaliteter, som i tysthet verkat inom Ostindiefararprojektet, fått tillgång till i förtroende lämnad information.
  5. att förtroendevalda funktionärer från en position inom projektet därmed kommit att "skänka bort" resurser de av Vänförening, stiftare, initiativtagare, sponsorer och frivilligt verksamma satts att förvalta.
  6. Att detta vållat projektet, dess initiativtagare och tillskyndare betydande skada.

 

Göteborg den 29 januari 1998

 

Jan-Erik Nilsson Anders Wästfelt

Stiftare Projekt Ostindiefararen Götheborg III

Stiftare Projekt Ostindiefararen Götheborg III