Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg
HEM |  Inledning |  Föreningen |  Styrelse 1999 |  Styrelse 2000 |  Styrelse 2001 |  Program 1999 |  Program 2000
Program 2001 |  Medlemskap |  Stadgar |  Broschyr 2000 |  Konflikt |  Gästbok |  TIDNINGEN


Lednings- och Målsättningskonflikt
mellan Projektets Upphovsmän och Staden Göteborgs makthavare

Länsstyrelsen i Stockholm förnekar Stiftarnas rätt att välja sin egen stiftelsestyrelse!

Som Du säkert vet startades projekt Ostindiefararen Götheborg III på Anders och Berit Wästfelts privata initiativ, med egna pengar och med stöd från Vänförening Ostindiefararen Göteborg samt ett stort antal sponsorer, som fortfarande fanns kvar efter utgrävningsprojektet vilket avslutats något år tidigare.

Kring sig samlade makarna Wästfelt en grupp specialister som var och en hade de nyckelkompetenser som behövdes och som var och en skulle ansvara för för var sitt område. Ingen ersättning erbjöds annat än möjligheten att få förverkliga en gemensam vision och kanske betalt, någon gång i framtiden, om allt gick väl. Denna grupp kallas vanligen "initiativtagarna" och bestod framför allt av medlemmarna i den första Ledningsgruppen samt Vänföreningens dåvarande styrelse.

Denna grupp specialister drog därefter på egen bekostnade igång arbetet utan att några egna anställningsavtal förelåg. Var och en hade sitt eget område och sina egna skrivna mål.

Skeppet och alla resultat av projektet skulle tillfalla Göteborgs stad när allt var klart. Av denna anledning bildade vi en stiftelse som skulle äga skeppet. Projektets mål skrevs in i Stiftelseurkundens ändamålsparagraf, för att en gång för alla slå fast vad projektet syftade till. Själva fartyget Götheborg III skulle byggas inom ett aktiebolag (SOIC AB) och vara helägt av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg. SOIC ABs aktiekapital samlades in av Vänföreningen och det färdiga bolaget skänktes därefter till Stiftelsen så att verksamheten skulle kunna drivas oantastligt ideellt.

Under de år som projektet växte från en omöjlig dröm på ett lerigt, gammalt varvsområde fick "initativtagarna" arbeta relativt ostört för, och praktiskt taget utan allt stöd från, Göteborgs Stad och lokala makthavare.

Men, allt eftersom drömmen växte till ett konkret projekt med en ofantlig internationell prestige, och med en häpnadsväckande lokal goodwill ökade de offentliga makthavarnas intresse med alla dess olika ledargestalter i täten. Till sist kunde dessa inte vänta längre på att få projektet till skänks, utan tillskansade sig makten i såväl Stiftelse som SOIC AB, manövererade ut initiativtagarna, ignorerade intresserade sponsorer, och bortser nu av allt att dömma från nästan alla de målsättningar som projektet en gång startades för att uppfylla.

Projektets omfattande verksamhet, bredd och stolta målsättningar har i Stadens regi smält ihop till nästan ingenting. SOIC ABs senaste broschyr talar sitt tydliga språk (december 1998). Där redovisas en huvudsponsor - GP - som värvades av initiativtagarna, 7 privata företag, 6 kommunala bolag och 11 trädgårdsmästerier främst sysselsatta med den kinesiska trädgården, vilken även den startades av initiativtagarna.

Årsmöte i Stiftelsen med tydligt resultat

Vänföreningens ansträngningar att av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg IIIs styrelse få besked om planerna för projektets fortsatta verksamhet har ännu inte krönts med framgång. Ordinarie årsmöte i Stiftelsen har hållits och stiftarna, däribland Vänföreningen, har uttryckt sitt missnöje genom att välja en ny styrelse, som dock förhindrats av den avgående, att tillträda.

Skeppsbygget fortgår huvudsakligen med kommunala och statliga pengar från olika arbetsmarknadsåtgärder. Vad som kommer att inträffa när dessa vid årsskiftet upphör, är oklart. Några sponsoravtal av betydelse har ej träffats. Hur projektets grundläggande syfte skall uppnås är därmed oklart och Vänföreningen vet nu inte vem eller vilken verksamhet vi egentligen stödjer.

Vänföreningens styrelse måste dock förutsätta att "allt kommer att ordna sig", varför vi efter bästa förmåga fortsätter vårt årsprogram. Då man emellertid från varvets (SOIC ABs) sida vägrar projektets initiativtagare och idégivare - Anders Wästfelt, samt vänföreningens styrelsemedlemmar Berit Wästfelt och Jan-Erik Nilsson tillträde till varvsområdet, har detta omöjliggjort stora delar av årets planerade program.

Initiativtagarnas och Vänföreningens utgångspunkt är och förblir Stiftelsens Ändamålsparagraf, där skeppsbygget skall utgöra kärnan i en verksamhet som skall rymma ett betydande antal verksamheter utöver själva skeppsbygget och framförallt motivera varför skeppet alls bör byggas.

Stanna kvar som medlem - projektet är vårt!

Då många hört av sig och velat gå ur föreningen, vill vi framhålla att styrelsens förhoppning är att projektet trots allt skall kunna genomföras i enlighet med våra ursprungliga, positiva idéer.

Vi ber därför alla medlemmar kvarstanna i föreningen och avvakta resultatet av den nya stiftelsestyrelsens arbete. Så saklig information som situationen medger kommer efter hand att publiceras här.

Ur korrespondensen:

"Intrigerna kring Götheborg, verkar vara nästan samma vals som kring Vasan, där Franzén nästan var portförbjuden på dåvarande Wasavarvet, chefskonservatorn utfryst och Björn Landström anmälde museet till regeringen ... Byråkratsjälar och akademiker verkar ha svårt att inse eldsjälars stora betydelse."